Två klassiker och en kändis

Riksteaterns utmaning och uppmaning: Gör Konsten demokratisk!

Detta utrop förgrenar sig vid närmare eftertanke i två huvudfrågor:

1.    Vad räknas som Konst?
2.    Är denna Konst förenlig med demokratiska processer?

Dessa två frågor utgör också den (teater)politiska överbyggnaden till pjäsen Två klassiker och en kändis som undertecknad har skrivit i samarbete med regissören Gustav Deinoff och ensemblen (Maria Selbing, Sandra Malmqvist, Måns Natanaelsson, Olof Bergström).

Pjäsen är en teater-om-teater-pjäs som drivs av lagen om vår mänskliga otillräcklighet. Samt vår (ibland lite märkliga) tro på att just teatern ska kunna rädda oss från all denna otillräcklighet. Vilket teatern naturligtvis inte gör. Inte direkt i alla fall.

I TVÅ KLASSIKER OCH EN KÄNDIS är det inte bara människan som har brister. Budgeten är också bristfällig. Den utlovade storsatsningen på Måsen, som regissören Sandra vill genomföra, blir vingklippt. Det är inte förrän Majsan, en av skådespelarna, bryter föreställningen och allt havererar som dom via en improviserad workshop kring olika teaterklassiker pressar varandra till en ny scenisk ärlighet och närvaro. Som helt enkelt handlar om att dom börjar lyssna. På sig själva, på sina medspelare - och på publiken.

Då inträffar också det mirakulösa: Lusten och vår längtan efter att kommunicera övervinner rädslan och teatern får liv! Vilket i slutändan är det som räknas, även om det inte blev som någon tänkt från början…