Pesthuset

För två skådespelare. Rollerna A och B kan spelas av både män och kvinnor.

20 dagar. Men när man inte räknar tappar man greppet om tiden. Två personer befinner sig i ett tillstånd som närmast kan beskrivas som karantän. Både utanför och innanför husets väggar härjar pesten. På övervåningen ligger någon och dör som A och B turas om att vårda.

I detta existentiella drama, som för tankarna till Beckett,  kastas vi rakt in i en instängd ångesthärd. Paniken och ledan framkallar också minnen av förträngda gärningar. Allt efter det att dagarna går, nystas en hemsk historia upp. Historien om ett barns död. Det uppstår en osäkerhet var gränsen mellan den fysiska och den psykiska verkligheten går.
 

Pesthuset kan ses som en metafor eller ett tillstånd, där en samvetstyngd människa möter den sista hon vill möta, sig själv.

Pjäsen utspelar sig i ett dystopiskt landskap, där vintervinden viner fast det är augusti. Skuggorna från det förflutna tränger på - vad är nu - vad är då - det blir ren skräck.