När vinterns stjärnor lyser här

Pjäsen har många roller som kan spelas av fem skådespelare.

Den centrala frågan i NÄR VINTERNS STJÄRNOR LYSER HÄR är: Vad händer med människor när de utsätts för förtryck? Vad händer när man känner att ens språk och kultur inte duger? Hur förhåller man sig till det? Och, hur påverkar det en att bli fråntagen sin identitet? Vem är man då?

Pjäsen berättar om konsekvenserna av den svenska språkpolitiken gentemot tornedalingar och samer. Den handlar om attityderna gentemot minoriteter och om hur de som har makt tar sig rätten att bestämma över dem som ingen makt har, om rasbiologi, försvenskning av ortnamn och bestraffningar när man talade sitt modersmål. Den berättar om skam, förlust och kontaktlöshet mellan generationerna och om de gamla orden som gömdes i människornas hjärtan.

Mona Mörtlund beskriver bakgrunden till pjäsen:

”Jag har tänkt så mycket på de här frågorna, sett hur vi som tillhör de här minoritetsgrupperna påverkats på olika sätt av den svenska språkpolitiken, hur skammen och självföraktet slagit rot, hur kontaktlösheten mellan generationerna lämnat djupa sår, hur högt priset var för oss att betala för att vi alla skulle bli svenskspråkiga. Men jag har också varit med om strävandena att ta tillbaka orden, sångerna, minnena, hur vi började sträcka ut händerna mot varandra, gamla och unga, hur vi tillsammans ville återerövra det som var vårt, hur stoltheten kom tillbaka, den självklara rätten att få vara den man är.

Pjäsen har funnits i mitt inre i så många år. Jag började skriva för att jag ville sätta ord på det som hänt, göra det begripligt. Jag ville få unga människor att förstå att det inte var föräldrarnas fel att de inte fått ta del av sin egen kultur, att det fanns en medveten politik bakom, att någon hade bestämt att det som var vårt var utan värde.”

Ninna Tersman kom in i arbetet som dramatiker och dramaturg.  Med hennes erfarenheter och tankar fick texten ytterligare dimensioner, en ny form, nya ord. Pjäsen blev då även en berättelse om andra som utsatts för liknande förtryck, om dem som inte kunde tala utan använde teckenspråk. Historien om hur döva i Sverige utsattes för ett liknande förtryck - att inte kunna använda sitt språk, teckenspråket och tvingades till att försöka tala - flätades samman med tematiken om förtrycket av det talade språket.