Don Carlos, Narren, Dåren och den fanatiske Monarken

Rollerna går att dubblera.

DON CARLOS, NARREN, DÅREN.. är en stor, klassisk pjäs, i postmodern stil, med sin grund i Friedrich Schillers klassiker från 1787,  som handlar om den despotiske kungen Filip II (1527-1598), dekonstruerad till ett helt nytt verk.
Det är en pjäs som skapar spänning likt en modern thriller, där scen för scen bygger upp till det dramatiska slutet, där vi möter Filip II helt ensam, efter att ha destruerat hela sin värld i tron att han varit Gud.

Från Filip II samtid har inspiration hämtats från politik och litteratur. Narr-rollen, som inför den karnevalska tematiken är inspirerad av den franske författaren Rabelais, och dåren har sin förebild i Nostradamus, som var en känd siare under 1500-talet.

Det visar sig genom tiden att diktaturer faller, att våldet inte är den rätta vägen att styra människor på. Pjäsen ifrågasätter hela tiden makten och dess utövande. Pjäsen ropar efter humanism:

                                              RODRIGO

Mänskligheten kan tvingas till dödens sömn, men när den vaknar, kommer den att slå tillbaka med full kraft och kräva sin heliga rätt.
Och maktens slott som byggts på så bräckligt fundament kommer  en dag att rasa och bli ruiner.

Och Narren, som i slutet står i rikets spillror uttalar orden, som öppnar pjäsen till ett kollektivt ansvar:

                                              NARREN
 
För mänskligheten finns det ingen räddning,
om människor gör sitt värv och tiger still,
och lyder dåren -  gör som han vill.

Utan folkets tysta stöd
kan dåren aldrig sprida död.
Nej, kära änglar,
 utan folkets tysta stöd,
kan dåren aldrig sprida död.