Den vackraste plats

Lilla Syster bor ensam kvar i en övergiven by. Där lever hon ett stilla liv: odlar grönsaker och pratar med de vilda djuren. På kvällarna möter hon Den Älskade vid älven. En dag kommer Stora Syster. Hon har inte varit i byn sen Olyckan då hon och de andra invånarna flydde. Nu vill hon att Lilla Syster ska följa med henne till staden. Hon påstår att byn är förgiftad, att Lilla Syster är sjuk och att Den Älskade är död. Lilla Syster värjer sig mot hennes ord. Hon vill inte, kan inte lämna byn. Platsen och Den Älskade håller henne kvar. Stora Syster måste ta till allt våldsammare metoder för att få henne med sig. Men samtidigt börjar platsen att locka Stora Syster.

På tjugoårsdagen av Tjernobylolyckan såg jag ett tv-inslag från zonen. En gammal kvinna levde ensam kvar i en övergiven by. Bilden av kvinnan i huset satte igång frågor och tankar som ledde fram till pjäsen ”Den vackraste plats”. Vad är det som kan få en människa att stanna kvar på en plats där livet sen länge tagit slut? Vad är det vi inte vill släppa taget om? Vad är verkligt och vem har rätt att formulera verkligheten? Har vi rätt att ingripa i andra människors liv? Bör vi göra det?

(2007)