Fina recensioner för LIVET KOM SÅ PLÖTSLIGT av KLAS ABRAHAMSSON

”ETT FASCINERANDE PORTRÄTT…. Jag tycker om Klas Abrahamssons oförutsägbara val av ämne och hans sätt att undersöka utanförskapet utan att spela på publikens känslor: Texten är allvarligt hållen men drivs fram med en sorts generositet, som bjuder till skratt mitt i det mänskliga traumat. Petra Brylander gör i sin tur ett fascinerande porträtt av en darrande och samtidigt urstark Annika. ”Jag är bäst”, upprepar hon och mot slutet tror jag faktiskt att hon har rätt.”
Malena Forsare, Kvällsposten

”… I Abrahamssons nya pjäs är det istället människan bakom handikappet som synliggörs, en kvinna med behov som vem som helst, men begränsad av sin oförmåga att förstå omvärlden. I Petra Brylanders tolkning blir hon en enveten och klarsynt kämpe som slåss mot byråkratin för att få vara den hon är.
Boell Gerell, Sydsvenskan

”… Petra Brylanders försvar av rollen och uppsättningen visar på ett tjusigt sätt hur svårt det blir att navigera i tillvaron om man fått sina sociala nervtrådar avklippta.”

Rikard Loman, DN

”Som åskådare skrattar man aldrig åt Annika. Hon har ju rätti allting hon säger. Man skrattar åt oss ordinära människor som nästlar in oss i outtalade ordningsregler för fredagsfikat och svårförstådda koder för vilka presenter som ska överlämnas vid vilka högtidstillfällen. Klas Abrahamsson sätter i pjäsen fingret på sådant som vi annars aldrig reflekterar över eftersom det för oss är så självklart.”

Elin Wrethov, Landskrona-Posten

”Sällan gestaltas frågeställningarna kring social kompetens och vedertagna arbetsplatsnormer så knivskarpt och tvetydigt som här. Sällan utsätts normaliteten för denna dubbla blick. Ordet normal, kan Annika säga, ”är förfinad fascism”. Det har hon garanterat rätt i. Ändå framstår hon aldrig som renodlat sympatisk.”
Jan Karlsson, Hallandsposten

”STARKT OM DET NORMALAS OTYDLIGA SPELREGLER…Det intressanta med Klas Abrahamssons monolog och Petra Brylanders porträtt är att de inte söker ett inkännande från publiken. (…) Spelet blir som ett negativ av ”normalitetens” otydliga spelregler. ”
Theresa Benér, SvD

”Sociala sedvänjor och ritualer ifrågasätts med svart humor och viss rätt, hyckleri kläs av och arrogans brännmärks. Annika hävdar sin rätt att vara avvikande; vi bevittnar en icke-ordinärs lågmälda försvarstal. Annickas självdisatns och självisikt är möjligen inte helt realistisk, men det här är teater med budskap. Angeläget, lätt galghumoristiskt och – faktiskt – värmande i sitt stilla patos.”
Jan A Johansson, Skånska Dagbladet