ETT TREVLIGT JUDISKT PAR, ny pjäs av MARIANNE GOLDMAN
Varför behövde du skriva pjäsen?
– För mig handlar nästan allt skrivande om konflikt. Att vara svensk judinna är en av mina darlings va det beträffar. Toppar nästan konfliktlistan. Så har det alltid varit. Min son säger att jag ältar detta för att det blivit min identitet. Håller fast. Problemet alltså. Så pjäsen handlar om att älta själva ältandet, ja återigen men jag kunde inte låta bli. Jag försökte faktiskt. För nu fick det räcka med att skriva texter med judiska förtecken, nu skulle annat ta plats! Men så satt jag där i Tel Aviv förra sommaren i 40 graders värme på ett kafé stirrandes in i min laptop för att försöka skriva nåt nytt efter ganska lång tystnad.
Men ett litet fel tryck på nån tangent o så – detta är SANT- kom texten emot mig återigen, dialogen jag skrev efter Gazakriget , ja, den kom emot mig
i all sin självsäkerhet och precision, och då var det bara att fortsätta och slutföra. Den skrev sig själv i ett slags ansvar och viktighetsgrad och inre tryck och lust inte minst!! Jag är helt enkelt världsbäst på den här konflikten, som den ter sig för en svensk judinna. Att formulera den, skapa ur den till något nytt, något tredje annat än det trista positionerandet här i Sverige!?
Ring gärna min förläggare om ni vill läsa pjäsen…
Varför Ett trevligt judiskt par?
Jag växte upp med det som en idealbild och idet ingick att den judiska mannen var trogen, drack inte och slogs inte. Trohet. Jag blir fortfarande förvånad när judiska par skiljer sig.
I egenskap av ett judiskt par representerar man gruppen och försöker leva upp till det. Man bör vara trevlig inte bara gentemot varandra utan mot världen där man ska lyckas! Va trevligt klädd, uppföra sig och ha trevliga rumsrena tankar.
Varför har jag hållit fast vid detta så till den grad kan man fråga sig. Varit så lydig och rädd? Eller är allt ihopblandat med min egen längtan, fan vad jag har kämpat för att leva upp till det! Sen är det nånting kvävande med själva ordet trevlig i allmänhet kan jag tycka, ja samtidigt som jag hållit fast vid det som ett rättesnöre, en trygghet men var det bara fel, jag vet faktiskt inte längre…
Men pjäsen handlar också om ett par som inte kan hjälpa varandra i det skeende vi möter dom, en skildring av ett äktenskap.